Riktigt så långt gick inte EU-parlamentet efter den blodiga israeliska attacken mot flyktinglägret i Jenin våren 2002. Men redan då ansåg EU-parlamentarikerna att det var hög tid för världssamhället att övergå från ord till handling mot den illegala israeliska erövrings- och ockupationspolitiken och uppmanade EU-rådet att suspendera associationsavtalet mellan EU och Israel. Också EU-kommissionen, med den f d torypolitikern Chris Patten som utrikeskommissionär, hotade med sanktioner mot Israel för dess påvisade och upprepade brott mot folkrätten.

Ett par år senare, i april 2005, ordnades en konferens i Stockholm av folkrörelse-Sverige under rubriken "Folkrätten i skuggan av den israeliska ockupationen". Alla, från LO-ordföranden Wanja Lundin-Wedin till utrikesminister Laila Freivalds, bedyrade att Israel begår brott mot folkrätt och mänskliga rättigheter. Men de var inte beredda att ta till sanktioner, inte riktigt än. En fredsuppgörelse var kanske på gång! Men om inte…

Ungefär samtidigt bloggade Carl Bild från Palestina att ockupationen var ohållbar, att muren inte alls var till för säkerhet utan för att stjäla mark. Han tog i så att Per Ahlmark anklagade honom för antisemitism i DN. Ändå skrev han på ett upprop i september 2006 tillsammans med Ingvar Carlsson, Lena Hjelm-Wallen och 150 andra f d stats- och utrikesministrar som krävde en fredsuppgörelse enligt FN-beslut och FN-regler, dvs exakt det som PLO krävt i tjugo år och Israel motsatt sig. Men sedan blev han utrikesminister…

Och samma dag som Richard Falk kom med sin rapport kom EU-reaktionen, med Bildts medverkan – en omfattande belöning till Israel!!

EU:s utrikesministerråd beslöt den 8-9 december att ”uppgradera och intensifiera” förbindelserna med Israel. Man ska hålla gemensamma möten mellan statschefer och utrikesministrar. Israel skall få medverka i EU:s  säkerhetskommittéer, dras in i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, medverka i EU:s utlandsaktioner och mycket annat. Borta är alla stolta krav i EU:s  deklarationer, fördrag och avtal, som sätter villkor angående mänskliga rättigheter för att ett land skall kunna ha privilegierade relationer med EU. Israel behandlas numera i praktiken som en säkerhetspolitisk EU-medlem.

Det är inte konstigt att palestinierna reagerar med bestörtning. Men också stora delar av resten av världen har svårt att tro sina ögon och öron. Om det har varit George Bush som ingått en så intim säkerhetspolitisk pakt med Israel….men det är alltså EU. Och Sverige medverkar! Carl Bildt har glömt allt han skrev i sina bloggar 2005. Minns Wanja vad hon lovade mig i samband med folkrättskonferensen? Hon ville inte kräva sanktioner under pågående dialog. Men om den skulle rinna ut i sanden? Jo, då skulle krav på sanktioner mot Israel bli aktuella.

Samtidigt som alltså Israel belönas av EU för de folkrättsbrott som praktiskt taget alla neutrala observatörer i åratal har fastslagit att Israel begår, fortsätter kollektivbestraffningen av de förtryckta palestinierna. EU rullar tummarna medan 1,5 miljoner människor i Gaza svälts ut av en illegal ockupationsmakt. EU kräver med namns nämnande frigivning av EN israelisk krigsfånge, men nämner inte de drygt tiotusen palestinier som försmäktar i ockupationsmaktens fängelser där de, enligt detaljerade rapporter från de israeliska människorättsorganisationerna Btselem och Hamoked, utsätts för regelbunden och sofistikerad tortyr. Att UNRWA, FN:s organ för Palestinaflyktingarna, i dagarna slår larm om att man håller på att gå bankrutt på grund av dramatiskt ökade hjälpbehov, tycks inte beröra EU-ledarna.

Många har hoppats på att EU skulle uppträda som en annorlunda ”supermakt” i världspolitiken och ta sina egna högtidsord om mänskliga rättigheter på allvar. Kritiken från viktiga EU-länder mot USA-invasionen i Irak tycktes stärka de förhoppningarna. Men den nu ingångna säkerhetspakten med Israel avslöjar ett helt annat EU-ansikte.

EU:s uppenbara fiasko som miljöföregångare tycks alltså inte vara en tillfällighet. Säkerhetspakten med Israel är ett led i samma förödande 1800-talspolicy. De reaktionära krafter som tror att EU genom att strunta i ”mjuka värden” typ miljö och mänskliga rättigheter kan stiga upp som nygammal supermakt, tycks ha tagit makten i Bryssel.  Det är en tragedi för palestinierna. Och en skam för EU.