Det ekonomiska läget är allvarligt. Sötebrödsdagarna är över. Den globala ekonomiska nedgången slår allra hårdast mot ett internationaliserat land som Sverige. Vi har byggt en industri som i högkonjunktur för glatta livet exporterar det vi är duktiga på till övriga världen. Så har vi byggt ett välstånd som andra avundas oss. Men det betyder också att vi är känsliga i nedgångar som den vi nu upplever. En nedgång i den globala konsumtionen slår emot den svenska exportindustrin. Och det stora hotet nu är att världens länder vänder sig än mer inåt, att de likt de gjorde på 1930-talet hänger sig åt protektionism och isolationism. Det har EU en möjlighet att hindra!

I mitt tidigare blogginlägg pekade jag på vikten av att hindra en protektionistisk kapplöpning. För den som värnar välstånd och sysselsättning är det direkt oansvarigt att inte fokusera på det inför det stundande Europaparlamentsvalet. EU är med sina ekonomiska muskler och gemensamma handelspolitik en mycket viktig aktör när det kommer till förhandlingarna om frihandel.

Men Anna Hedh förvandlar debatten till inrikespolitik och antyder att den svenska regeringen är för återhållsam. Ja, jämfört med socialdemokraternas ohämmade slösande är regeringen nog att beteckna som återhållsam. (S) lovar satsningar på flera hundra miljarder, men presenterar bara finansiering på några hundra miljoner. Hedh missar att det är just återhållsamhet som krävs i tider av kris. Det handlar om att få intäkter och utgifter att gå ihop. Tyvärr är alla regeringar inte återhållsamma. Gordon Browns styre i Storbritannien är kanske det tydligaste exemplet på en regering som spenderar som om det inte finns någon morgondag. Men återhållsamhet handlar om att möta de tuffa tiderna idag, snarare än att lämpa över ansvaret på kommande generationer. Håller Hedh med sin partiledare Mona Sahlin att Saab bör förstatligas? Är det den hämningslösa politik hon förespråkar för att rädda jobben? 

Regeringen ser behovet av satsningar inom ramen för det Sverige har råd med - 45 miljarder i krisåtgärder 2009 och 60 miljarder under 2010. Det är bra. Riktade satsningar behövs. Men jag ville med mitt blogginlägg visa på ytterligare vägar ur krisen. Efter fem års obruten kamp i Europaparlamentet för fortsatt frihandel och globalisering, vet jag att världens länder kan göra mer. Men jag ser oroande tendenser på att slutenheten vinner mark. Det manifesteras av Buy American Act i USA, av Gordon Browns deklaration om "British jobs for British workers" och Mona Sahlins tal om att klippa av det svenska elutbytet med övriga Europa.

Det vill jag förhindra. Därför lovar jag väljarna att om jag blir återvald arbeta hårt för att få till stånd ett frihandelsavtal mellan EU och USA. Det kan vara den injektion som behövs för att rädda världshandeln, välståndet och sysselsättningen!