Jag tycker självklart också att EU inte ska lägga sig i en massa detaljfrågor som vi sköter bättre på den nationella nivån, genom beslut i kommunernas fullmäktige, i landsting och regioner eller i Riksdagen.

Men barnomsorgen är inget bra exempel. Lagstiftning ska skötas nationellt men den politiska debatten, som kommer att utmynna i direktiv, kommer att påverka den ekonomiska politiken och synen på fördelningen mellan de skattefinansierade och de privatfinansierade verksamheterna, osv. En hel kedja av politiska områden länkar i varandra.

Problemet idag, vilket har uppmärksammats inom flera EU-länder, och som är grund till den nuvaande barnomsorgsdiskussionen, är att det saknas utbyggd service. Fattas barnomsorg, får inte barnen lunch i skolan, finns det inte fritids, fungerar inte äldreomsorgen, ja då kan inte kvinnor jobba.

Unga kvinnor i Europa har investerat i utbildningar. Inte för att bli hemmafruar! De väljer bort barnafödande. Nativiteten sjunker. Det blir färre som ska försörja fler. Det blir ekonomisk stagnation.

Alltså diskuteras barnomsorg. F!:s ambition är att 90% av barnen ska ha barnomsorg inom en tioårsperiod. Detta måste följas av en modern familjelagstiftning som ser kvinnor och män som lika viktiga föräldrar, och en utbyggd barnomsorg/förskola. Där som här.

Ordförandelandet (det nuvarande) Tjeckien, vill skriva in "hemmafruar" som lösningen på problemet. Det är ungefär samma recept som Kristdemokraternas vårdnadsbidrag.

Vill vi nå jämställdhet krävs investeringar, både i politiska beslut och i en social infrastruktur. Det är inte frågor som kan lösas vid köksbordet, Alf SVensson.
Gudrun Schyman