Fångarnas dilemma är ett ganska välkänt spelteoretisk problem. Teorin utgår ifrån följande situation. Polisen griper två brottslingar. Anders och Bertil. De isoleras från varandra och ställs inför två val - att skylla på den andre eller vara tyst. Om båda två håller tyst hamnar de båda i fängelse i sex månader. Om Anders och Bertil skyller på varandra hamnar de båda i fängelse två år. Om Anders skyller på Bertil (eller tvärtom) samtidigt som den andre är tyst blir den som pratar frisläppt och den som är tyst åker i fängelse i 10 år. Frågeställningen är förstås hur fångarna agerar. Vad gör dom? Vad är rationellt?

Mitt område är inte klimatpolitik. Men från läktarplats tycks klimatmötet i Köpenhamn dras med ett dilemma som inte är helt olik fångarnas. Överenskommelser på världsnivå är extremt komplicerad spelteori. Alla länder är i en bättre situation om ett ambitiöst klimatavtal kan ingås. Att få ner världens koldioxidförbrukning är avgörande för planetens och mänsklighetens framtid. Men trots den dystra insikten (till synes hos nästan alla länders företrädare) är det inte osannolikt att Köpenhamn blir ett fiasko.

Varför då? Svaret tycks vara kortsiktigt egenintresse. Den som konkurrerar med smutsig energi har en fördel framför den som ställer om till grön energi. Konkurrensläget på den globala marknaden blir starkare (i vart fall kortsiktigt).

Varje land kan (i mer eller mindre stor utsträckning) uppleva att de har ekonomiska fördelar av att det inte blir något ambitiöst klimatavtal. Kostnaderna för att ställa om till en grön ekonomi kan göra att konkurrensläget till de länder som väljer att inte ställa om försvagas. Ett ambitiöst klimatavtal kräver att alla länder verkligen förpliktigar sig själva.

Vissa länder tycker dessutom inte att de har råd att ställa om ekonomin. Västvärlden har nått sin dominerande position genom klimatutsläpp. Att också begränsa utvecklingsländernas koldioxidutsläpp betraktas till synes som protektionism.

Det stora problemet tycks dock vara förtroende. Hur kan man lita på andra länder? Hur vet man att de andra länderna fullgör sina förpliktelser? Här blir fångarnas dilemma påtagligt. Tänk om några länder ingenting gör, samtidigt som några ställer om? Hur kommer de gröna länderna att klara den internationella konkurrensen att klara sig?

I Köpenhamn har företrädare för världens länder en möjlighet att rädda planeten. Skillnaden mellan fångarnas dilemma och klimatmötets dilemma är att historiens straff kommer att bli så mycket hårdare. Det kommer inte att finnas några gröna skogar och levande sjöar att återvända till efter det att brottet (mot mänskligheten) avsonats.

Från läktarplats ser det mörkt ut. Kanske är det ljusare på spelplanen?