Vi närmar oss den fasansfulla statistiska siffran, att en miljard, det vill säga 1000 miljoner medmänniskor lever i materiell misär, lider och hungrar. Saknar ett gals rent vatten, saknar något att stoppa i magen!
Den viktigaste konferensen som anordnas under svenskt EU-ordförandeskap hölls för några dagar sedan i Stockholm. Statsrådet Gunilla Carlsson skötte ordförandeskapet med stor heder.
Det sägs och har sagts att den konferensen, Development Days, är det största arrangemanget detta svenska EU-halvår. Det är säkert sant. Men det behöver, anser jag, också strykas under att det är den viktigaste.
En mer än omfattande seminarie- och informations- och paneldebattverksamhet ägde rum i Älvsjömässans lokaler. Montrar om länders verksamheter i u-länder, om ideella biståndsgruppers insatser et cetera presenterades sida vid sida.
Knappast någon torde ha lämnat Development Days okunnig om vilka möjligheter som står till buds för att lyfta tillvaron för medmänniskor upp ur materiell förnedring och dödande fattigdom.
Många statsöverhuvuden och regeringschefer fanns på plats. EU-parlamentets ordförande Jerzy Busek och EU-kommissionens ordförande Manuel Barosso fanns förstås närvarande. Välkända personer som fredspristagaren Mohamad Yunus, internationelle ekonomen George Soros et cetera bidrog med kunskaper.
(Fredpristagren Yunus som gott också kunde vara ekonomipristagare kom till detta magnifika seminarium direkt från Dacca, hann inte till något hotell före sina anföranden och inlägg, deltog hela dagen och lämnade inte arrangemanget förrän vid 22-tiden på kvällen: Sådant kan kallas internationellt engagemang, eller hur?)
Det är förstås mycket möjligt, ja absolut självklart, att jag inte hann se mer än bråkdelen av de personer som deltog. Och när jag påstår att jag saknade åtskilliga som har synnerligen mycket närmare än professor Yunus till Älvsjö, behöver det inte uppfattas som mer än en hövlig undran.
Vare sig FN eller EU eller något av de stora länderna, USA, Brasilien, Kina, Indien… som nu med all rätt grubblar på de resultat som Köpenhamnskonferensen ska nå fram till i december behöver fundera över hur fattigdomsmuren ska kunna rivas ner. Det vet vi.
Mat finns till alla. Men finns viljan att bry sig om när den i förstone inte gagnar den rika världen själv?
Ingen moralisk fråga är större än den som handlar om att medmänniskor inte ens har vatten och mat. Heder åt alla som satsar på att bygga en tryggare framtid. Förutsättningen för en sådan är att fattigdomsmurarna hackas ner och rivs.
Skriv kommentar: (max 800 tecken)
Skicka via epost detta inlägg vidareMeddelande till mottagare:
