Annonsintäkterna avgör om en tidning överlever och annonsörerna föredrar att annonsera i den största tidningen. Därför är det en ständig tendens till lokala tidningsmonopol. Sedan sjuttiotalet har vi ett selektivt statligt presstöd. Detta förbättrar konkurrensen i opinionsbildningen och nyhetsförmedlingen och naturligtvis också konkurrensen på annonsmarknaden genom att det finns mer än en tidning i de folkrika områdena Storstockholm och Skåne.

Samtidigt är det i grunden fel att staten subventionerar ett par privata tidningsföretag, men inte andra. Det blir mannamån och orättvisa! Och kan det inte hävdas att vi nu har så stora och snabba förändringar i mediavärlden (internet, privat radio och TV osv) att det inte längre är relevant att titta på just morgontidningar?

När EU kommer med i spelet

Jodå! Det kan man hävda. Jag tänker inte ta ställning till detta här. Mitt ärende är att påminna om hur det går när EU blir inblandat.

Någon (fysisk eller juridisk person) har anmält det svenska presstödet till EU-kommissionen för att det kan bryta mot reglerna för den inre marknaden. Detta betyder att en fråga som är av stor vikt för svensk demokrati plötsligt skall avgöras av en holländsk kommissionär (Neelie Kroes) som är expert på konkurrensrätt. Helt tokigt! EU skall bevaka att alla företag behandlas lika oavsett om de är inhemska eller kommer från andra EU-länder. Det är det inte fråga om här. Vem som vill i Sverige eller i EU (eller utanför EU) får äga Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet och därmed få presstödet.  SvD ägs av ett norskt mediaföretag.

Men den anmälan som har kommit in till EU-kommissionen är dessutom hemligstämplad. Vi får inte veta vem som har lämnat in den och inte vad det står i den. Det betyder att fundamental information i en viktig demokratisk debatt i Sverige undanhålls av kommissionen. Den svenska öppenheten undergrävs. Nu går det ryktena på stan om att det är Bonnierkoncernen eller någon Bonnierkoncernen närstående som har vänt sig till kommissionen. Och vi får inte veta!

En gång i tiden var EU:s interna telefonkatalog hemlig

Det hävdas att inlagan måste vara hemlig för att skydda legitima affärsintressen. Nix, säger jag. Det här är en svensk debatt om en fråga av stor principiell betydelse för demokratin. Den skall inte avgöras av Bryssel alls och den skall absolut inte kunna hanteras i hemlighet. Men EU är fortfarande en organisation med traditioner från en tid då t o m den interna telefonkatalogen var hemlig. Sveriges uppgift är att driva EU mot öppenhet, inte att börja acceptera det halvsovjetiska hemlighetsmakeri som är ett obehagligt arv från det förflutna.

Jag har skickat ett brev till kommissionären Neelie Kroes med begäran att hon släpper informationen om vem som har anmält vad i frågan och skickat en kopia till kommissionären Margot Wallström som har ansvar för demokrati och öppenhet. Hur tror du det går?

PS. En lösning är att den som anmält till kommissionen själv talar om vem han/hon är och publicerar innehållet. DS