Tack svenska folket som så klokt röstade nej till den ekonomiska och monetära unionen (EMU) 2003, och på så vis räddade oss undan euron.
 
Det krisar rejält just nu. Globalt som lokalt. Arbetslöshet, varsel, konkurser, minskad efterfrågan på varor och tjänster. Det är budgetunderskott där, och spräckta budgettak här. Möten med finansministrar och dystra prognoser. Ska vi strama åt eller ska vi slussa in mer pengar i samhällssektorn, för att stimulera ekonomin. Vad säger EU och vad säger vår regering? Hur tar vid oss ur det här, är den ständiga frågan.
 
Ja, kronan har fallit, det är ett faktum. Det är också ett faktum att det gör vår export billigare. Just nu är det lättare för Sverige att exportera men dyrare att importera och att åka utomlands. På ett sätt kan man säga att alla i Sverige får vara med att betala lite för att exportindustrin ska få lättare att kicka igång igen. En flytande kronkurs, som istället för att stå där övervärderad och obrukbar, kan sjunka gentemot andra valutor. Det har hjälpt oss i det här läget, inte stjälpt.  
 
De länder som har euron som valuta krisar värst. Inflationen, arbetslösheten och räntan är mycket högre och tillväxten lägre i dessa länder, än i eurofria Sverige. Det går helt enkelt sämre för euroanslutna länder, än det gör för dom som står utanför. Att i ett sådant läge införa euron, verkar ju allt annat än smart.
 
Dock. Vid en ekonomisk kris som den vi är inne i nu, är det först och främst avgörande vilken regering man har, inte valuta. Vi har en borgerlig allians som istället för att få igång vanligt folks ekonomi, valt att försämra A-kassan, skurit ner i offentlig sektor. Köpkraften urholkas och konsumtion och efterfrågan blir därefter, det vill säga den sjunker som en sten. Hjulen som en gång snurrat stannar av.
 
Det är en annan regering vi behöver, inte en annan valuta.