Själv är jag väldigt nöjd med valresultatet. Både för de nästan 43 000 personkryss som jag fått och för det sammanlagda valresultatet för Feministiskt initiativ. Vi slutade på 2,22 procent, vilket är en betydligt högre siffra än förra valet.

Visst, EU-valet kan inte jämföras med ett val till riksdagen, (vilket med all tydlighet visades av de etablerade partierna, som länge vägrade att alls tala om det!) men det faktum att F! tredubblade väljarstödet och kom långt över den av medierna utkorade "magiska" gränsen på 1 procent, visar att vi är en parlamentarisk kraft att räkna med. Vi/F! kom visserligen inte ända fram till Bryssel men vi kom flera steg närmare Riksdagen.

Det som har bekymrat mig i val-debatten är tendensen att ju mer internationaliserade vi blir, desto mer verkar de politiska perspektiven krympa. Vi ser det i nationalistiska och facistiska organisationers framgångar och vi ser det i enfråge-röstande.

I flera Europeiska länder gjorde nya högerextrema och främlingsfientliga grupper entré. I några länder tappade de också, bl.a. i Frankrike, men det beror nog snarast på att det har funnits högerpartier/regeringar som sugit upp en del av deras tidigare  väljare. De har alltså redan blivit tillfredsställda av den etablerade högerpolitiken, knappast ändrat uppfattning.

I Sverige ser vi att SD stärker sin ställning, att PP skrällde rakt in i Eu-parlamentet och att FP:s "mat-tant" gjorde succé.

Den kommande valrörelsen kan knappast  blunda för detta. Några måste ju också ha helhetsperspektiv och tänka långsiktigt hållbart. För feminismen är det själva förutsättningen.

Gudrun Schyman