Amos Salomonsson klagar på att inte mer görs för att befria en enda israelisk krigsfånge. Inte ett ord om de drygt 10000 palestinska krigsfångarna! Tydligare kunde inte den antiarabiska rasismen synas. Ett israeliskt liv betraktas självklart som viktigare än tiotusen arabiska liv.

Ralph Haglund påstår att israelerna lämnade ett dukat bord efter sig när de lämnade Gaza 2005. Jag undrar var han hört den sagan. det måste vara underjordiskt, längs dolda vägar, i ryktesfloden. För inte ens den officiella israeliska propagandan är så fräckt lögnaktig. Sanningen, som jag kunnat iaktta med egna ögon, är att israelerna förstörde allt. De tänkte verkligen inte låta fattiga palestinska flyktingar flytta in i hus som hade bebotts av isrsaeler. Att miljoner israeler däremot bor i hus som bebotts av palestinier tycks inte störa dem. Men palestinier skulle inte få använda något av de judiska kolonisternas efterlämnade ägpdelar, allt krossades och förstördes, palestinierna fick överta en ruinhög som snabbt förvändlades till fängelse.

Johan Henriksson anser att FN-representanter Richard Falk har förlorat trovärdighet för att han jämfört vissa israeliska metoder med nazismens. Tja, Jimmy Carter har jämfört hela ockupationen med Sydafrikas Apartheid. Alla jämförelse har brister och kan leda tankarna fel, därför brukar jag avstå. Israels ockupation är så full av bevisade brott mot folkrätt och mänskliga rättigheter att den inte behöver jämföras med något annat, den är ett unikum som står på egna ben och säkert i framtiden själv kommer att utgöra jämförelsenorm: "Lika brutal fångtortyr som vid israeliska förhör av palestinier", "Lika brutal utdrivning av ursprungsnbefolkningen som när Israel drev ut palestinierna 1948". "Lika grotesk separationsmur som den olagliga israeliska apartheidmuren." Så kommer det att heta i framtiden.

Men det har dagens inspärrade palestinier ingen glädje av. Intressant nog har ingen försökt förneka huvudinnnehållet i min blog - att EU i praktiken har slutit en säkerhetspakt med Israel. tvärtom har jag fått eldunderstöd i SvD 14 december där en företrädare för Diakonia konstaterar att EU nu har spelat bort sitt bästa påtryckningsmedel - att kräva att Israel skall efterleva  folkrätt och mänkliga rättigheter som ett villkor för att få uppgraderade relationer. Det är med sådan morotspolitik som EU i andra sammanhang lyckats främja MR och folkrätt. Men i fallet Israel har man nu delat ut morötter utan villkor och avhänder sig därmed alla påtryckningsmöjligheter. Det är beklämmande. 

Slutligen har jag släppt in en kommentar av Baba Jaga. Så att offentligheten ska få se med egna ögon hur Israellobbyns diskreta charm ständigt ser ut i Palestinavännernas brevlådor, telefonlurar, emejlsbrevlådor. Israels supportrar tycks utgöra nätvärldens motsvarigheter till Hells Angels.